Jobbfrågan var en av de viktigaste frågorna i valet. Eller rättare sagt jobben som inte finns för de som vill ha. Och visst, en arbetslöshet på 8,5 % som de senaste Eurostatsiffrorna visade är inte så kul. Men tittar man bara utanför Sveriges gränser så inser man att vi, som nästan alltid är fallet, har det rätt bra i Sverige trots allt.
Här nere i Bryssel spelar jag i ett spanskt fotbollslag. För ganska länge sen sa en av mina bästa vänner i laget, som är från Sevilla, att han trivdes rätt bra i Bryssel. Men sen kom såklart ett ”men”….. ”men jag skulle inte vilja att mina barn växte upp här. Vi ska flytta tillbaka innan vi skaffar barn”, var han noga att poängtera.
För två veckor sedan föddes hans son på ett sjukhus i Bryssel. Av den enkla anledningen att han, liksom de flesta spanjorer här i stan (och de är många) inte har något i jobbväg att komma hem till. Samma siffror som visade på en svensk arbetslöshet på över 8% sa att var femte spanjor var arbetslös. Tittar man bland de ugna är det nästan varannan. Hur det ser ut i södra Spanien, där många av mina kompisar kommer ifrån, vill jag inte ens tänka på.
En annan polare sa ganska nedstämt häromdagen, ”jag kan tänka mig att flytta tillbaka om några år, men vad ska jag göra där. Jag har ju pluggat European affairs”. Kanske anande han redan då vad som skulle komma på den inhemska arbetsmarknaden.
Den nya fotbollssäsongen ska dra igång senare i veckan och under mercaton har vi haft svårt att få tag på nya spelare. Lagets spanska stomme lär dock bli kvar för en lång tid framöver.